Livsberättelsen – grunden för personcentrerad vård av personer med kognitiv sjukdom

Livsberättelsen är en nyckel i personcentrerad vård vid kognitiv sjukdom. Så stärker den bemötande, trygghet och relation i vardagen.

Livsberättelsen – nyckeln till personcentrerad demensvård

När jag har arbetat på vårdboende för personer som har kognitiv sjukdom, har livsberättelsen varit mycket viktig i arbetet med att utveckla en personcentrerad vård. Livsberättelsen hjälper mig att förstå vem personen är bakom sjukdomen.

Alla människor bär på en unik historia. Sorger, glädje, relationer, arbete, krig, migration, familjeliv och livsval formar den vi är. Dessa erfarenheter försvinner inte bara för att en person utvecklar en kognitivsjukdom. Tvärtom – ofta är det just minnen med stark känslomässig laddning som finns kvar längst.

När vi möter en person med kognitiv sjukdom möter vi därför inte bara symtom, utan en människa med ett helt liv bakom sig.

Livsberättelsens betydelse för personen

Livsberättelsen fyller flera viktiga funktioner för personer som lever med demens:

Identitet och självförståelse Genom att återknyta till sin historia kan personen behålla en känsla av vem hon eller han är.
Kommunikation och relation Livsberättelser ger ett språk när andra ord inte längre räcker till. De skapar kontakt mellan person, anhöriga och personal.
Emotionellt välbefinnande Att samtala om tidigare erfarenheter kan väcka glädje, trygghet och lugn – och ibland också sorg som behöver få uttryckas.
Kognitiv stimulans Minnesarbete tränar flera kognitiva funktioner och kan bidra till att bevara förmågor längre.
Trygghet och säkerhet Det bekanta ger ro. Kända platser, musik, berättelser och rutiner skapar igenkänning i en annars förvirrande vardag.

Livsberättelsen – ett redskap för personalen

För oss som arbetar inom vård och omsorg är livsberättelsen ett ovärderligt verktyg för att kunna ge personcentrerad vård.

När vi känner till en persons:

bakgrund
relationer
värderingar
tidigare arbete
intressen
svåra livshändelser

… kan vi bättre förstå reaktioner, oro och känslouttryck.

Alltför ofta tolkas oro, ilska eller förvirring enbart som symtom på demenssjukdomen. Men ett personcentrerat synsätt kräver en helhetssyn:

Demenssjukdomen – hur påverkas förmåga och tolkning av omvärlden?
Andra sjukdomar – infektioner, smärta, läkemedel, psykisk ohälsa
Livsberättelsen – vad har personen varit med om i livet?

Det är först när alla tre perspektiven vägs samman som vi kan förstå vad som ligger bakom ett beteende eller en känsla.

Livsberättelsen i Validationsmetoden

Inom Validation är livsberättelsen central. Naomi Feil uttryckte det så här:

”Att ta reda på personens historia leder till meningsfulla relationer. Ju mer du vet om personen, desto lättare är det att använda Validationsteknikerna.”

När vi känner personens historia kan vi möta henne i hennes verklighet – även när den inte stämmer med vår egen. Vi bekräftar känslan, inte fakta.

Ett konkret exempel – Stina

Jag använder ofta en Matrjosjka/Babushka som jag kallar Stina när jag undervisar i Validationsmetoden. Hon har en livsberättelse baserad på en person jag mött i mitt arbete.

I en personcentrerad vård av personer med kognitiv sjukdom tänker vi på att det Stina har upplevt tidigare i livet, kan påverka hur hon reagerar idag.

Av den anledningen är det viktigt att vi försöker ta reda på vad som ligger bakom känslan Stina visar. Att ha kunskap om hennes liv och vad som har varit viktigt för henne under livet kan underlätta.

Livsberättelsen – ett levande dokument i omvårdnaden

Livsberättelsen är inte till för att samlas i en pärm.
Den är till för att användas – varje dag – som grund för hur vi möter, förstår och stödjer personen.

Om livsberättelsen bara består av fakta om vardagsvanor, som om man vill ha socker i kaffet eller inte, riskerar vi att missa det viktigaste: vem människan är. Då saknar personalen kunskap för att förstå oro, ångest, ilska eller tillbakadragande.

Samtidigt räcker det inte heller att livsberättelsen enbart handlar om uppväxt, föräldrar och yrkesliv. Utan koppling till personlighet, livsstil och nuvarande behov blir det svårt att ge en daglig omvårdnad som verkligen känns trygg och meningsfull för den enskilde.

Att arbeta med livsberättelse handlar därför inte om att skriva en lång biografi.
Det handlar om att fånga det som är viktigt för just den här personen – det som formar hur hon eller han möter livet, relationer och förändringar.

Frågor som öppnar livsberättelsen

Exempel på frågor som kan hjälpa oss att förstå människan bakom diagnosen:

Vad har ditt arbete och ditt yrkesliv betytt för dig?
Finns det händelser i vuxenlivet som du ofta minns eller berättar om?
Har du varit med om något svårt som fortfarande påverkar dig?
Vad behöver du för att en dag ska kännas bra?
Vilken musik tycker du om – och varför?
Finns det mat du inte äter eller särskilt tycker om?
Trivs du i sociala sammanhang eller behöver du mycket egen tid?
Vad gör dig lugn när du känner dig orolig?

Detta är inte kontrollfrågor – det är nycklar till förståelse.

En fråga till oss själva

Tänk dig själv att hamna i en situation där du behöver vård –
men ingen vet vem du är.
Ingen känner till dina vanor, din personlighet, dina rädslor eller det som ger dig trygghet.

Vem blir du då?

Livsberättelsen är vårt sätt att se till att människan inte försvinner bakom sjukdomen.
Den gör omvårdnaden personlig, respektfull och meningsfull.

Kategorier: : helhetssyn, Kognitivsjukdom, Livsberättelse