Alzheimers sjukdom – symtom, sjukdomsförlopp och personcentrerat bemötande

Alzheimers sjukdom är den vanligaste kognitiva sjukdomen. Här beskriver jag symtom, sjukdomsförlopp och vad det innebär i det dagliga mötet.

Vad händer i hjärnan vid Alzheimers sjukdom?

Vid Alzheimers sjukdom skadas nervceller successivt, framför allt i tinningloben och hjässloben.

Det är områden som bland annat ansvarar för:

episodiskt minne
orienteringsförmåga
språk
problemlösning
känsloliv

När nervcellerna skadas försämras kontakten mellan olika delar av hjärnan. Därför blir det allt svårare att komma ihåg ny information, planera och tolka omvärlden.

Sjukdomen utvecklas långsamt under många år.

De första symtomen

Alzheimers sjukdom börjar ofta smygande.

I början handlar det sällan om att personen glömmer allt. De första förändringarna kan vara mycket subtila.

Vanliga tidiga symtom är:

svårigheter att komma ihåg sådant som nyligen hänt
upprepade frågor
att lägga saker på fel plats
svårigheter att planera
minskad stresstålighet
svårt att hitta ord
oro och grubblerier över den egna förmågan

Många försöker kompensera sina svårigheter genom att skriva minneslappar eller undvika uppgifter som känns krävande. En del hittar också strategier för att underlätta sin vardag.

Hur utvecklas sjukdomen?

Sjukdomsförloppet varierar mellan olika personer men sträcker sig ofta över 10–15 år.

Efter hand blir symtomen tydligare.

Personen kan få:

svårt att sköta sin ekonomi
svårt att hitta i nya miljöer
problem att utföra vardagliga aktiviteter
förändringar i humör och personlighet
social tillbakadragenhet
tidsförvirring
ökat behov av stöd i vardagen

I senare skeden blir personen allt mer beroende av hjälp från andra.

Tidig och sen debut

Man skiljer mellan Alzheimers sjukdom med tidig debut och Alzheimers sjukdom med sen debut.

Tidig debut

Den tidiga formen debuterar före 65 års ålder. Det är ca 8000 personer i Sverige som har Alzheimer med tidig debut. Sjukdomen kan debutera redan i 30-40 års ålder, men oftast utvecklas den hos personer i 50-årsåldern.

Hos en liten grupp finns en ärftlig form som orsakas av genmutationer. Den utgör mindre än två procent av alla fall av Alzheimers sjukdom.

Eftersom många fortfarande arbetar när sjukdomen börjar märks svårigheterna ofta tidigt genom att arbetsuppgifter blir svårare att klara. Det är oftast det första man reagerar på. Ibland blir personen sjukskriven för misstänkt utmattnings syndrom, innan man misstänker att det är en kognitiv sjukdom som orsakar svårigheterna.

Sjukdomsförloppet fortskrider genom samma steg som Alzheimer med sen debut.

Sen debut

Den betydligt vanligare formen utvecklas efter 65 års ålder, oftast betydligt senare.

Ålder är den största riskfaktorn.

Eftersom sjukdomen utvecklas långsamt är det vanligt att både personen själv och omgivningen först tolkar förändringarna som ett normalt åldrande.

Vid minnesutredningar hör jag ofta anhöriga säga:

"Vi reagerade egentligen först för ett halvår sedan. Men när vi tänker efter började nog förändringarna redan för två år sedan."

Vad betyder detta för bemötandet?

Att förstå hur Alzheimers sjukdom påverkar hjärnan hjälper oss att förstå personen bakom symtomen.

När en person ställer samma fråga flera gånger handlar det inte om ovilja att lyssna.

När någon inte hittar hem beror det inte på ointresse.

När någon blir orolig eller misstänksam finns det ofta en känsla bakom beteendet.

Därför behöver vi arbeta personcentrerat och utgå från:

personens kognitiva förmåga
personens livsberättelse
personens känslor
personens behov av trygghet

Det är här ett personcentrerat bemötande och Validationsmetoden blir så betydelsefullt.

Sammanfattning

Alzheimers sjukdom är en progressiv kognitiv sjukdom som framför allt påverkar minne, orienteringsförmåga och tänkande.

Ju bättre vi förstår sjukdomen och personen bakom den, desto bättre förutsättningar har vi att skapa trygghet, minska oro och ge en personcentrerad vård.

Vad betyder detta i praktiken?
Kunskap om diagnosen är viktig – men den räcker inte. För att ge en personcentrerad vård behöver vi också förstå personens livsberättelse, bekräfta känslorna bakom beteendet och anpassa bemötandet efter den enskilda individen. Det är först då kunskapen gör verklig skillnad i vardagen.